The nerd at the end of the spectra

Archive for January, 2009

Be good for goodness sake.

Min blogg har gått i ide.
Jag tog den med mig till min mentala grotta och vi tänker stanna där ett tag, om det går för sig.
Där ska vi leva i symbios med naturen och äta rötter.
(Genast vill jag dra en parallell till Grottbjörnens Folk, men jag orkar inte riktigt.)

Just nu är livet helt okej, kan jag säga så länge.
Jag jobbar och pysslar med konfan, och motiverar mig med att det är Dalarna om 15 dagar.
Försöker förtränga hur mycket jag vill abandon ship och sticka till Taizé typ nu, och inte återvända på typ två år. Tänker att jag måste ge min omgivning chansen att vänja sig vid tanken. (Det är faktiskt först nu som folk börjat inse att jag faktiskt ska åka. Huh.)

Men vafan.
Mamma-med-jobbar-kompisarnas Fest är imorgon.
Lagom lägligt att jag och Sofie ska uppträda och vara kaffepaus-underhållning har jag gått och blivit sjuk. Somnade klockan åtta igårkväll, och vaknade halv fem. Men, men.
Jag har uppträtt under värre förhållanden. (Tänk tigrerad klänning och disco-version av Ain’t no sunshine.)

Tillsvidare.
Förvänta er dock inte regelbundna uppdates.
Sry.

Som alltid är det någon annan som sköter mitt liv.

Vilket betyder att jag är upp halv sju, lite lätt frusen och.. röd-mosig, med ett glas juice i handen och Criminal Minds på datorn. Dock vågar jag knappt göra någonting annat än att vistas i komplett tystnad utav rädsla att jag ska missa ytterligare ett samtal och sedan bli utkastad ur Vikariepoolen.

Men men.
Barn är förvrigt hysteriskt söta.
Speciellt när de är så trötta att de blir ledsna, och allt de vill är att gosa.
Vilket oundvikligen leder mig till frågan;
Är jag en treåring?

Jag kan fan inte bli lite sömnig ens, utan att början gråta.
Nej, lite Criminal Minds får det allt bli, så jag inte somnar.

And the FAIL goes to…

Jag är seriöst jävligt fail.
På två dagar har jag lyckats få två prickar i registret på vikariepoolen.
Igår morse vaknade jag inte ens när de ringde.
Imorse var jag jätteduktig; gick upp 20 över sex och satte mig vid telefonen och väntade. Dock märkte jag inte att jag i min iver att inte väcka Charlie eller hennes mamma med en högljudd ringsignal lyckades stänga av både ljud och vibration på telefonen.
Just vill jag bara lägga mig ned och kräkas.

Jag fick tag på Vikariepoolskvinnan dock, som skällde lite på mig men sa att jag skulle sitta kvar vid telefonen, för hon skulle kanske få in fler jobb innan klockan nio.
Nu sitter jag i Charlie kök och väntar på pappa som fylld av sympati och kärlek gick med på att skjutsa mig till Annehem.

Guh.
Barn är väl snälla?
Right?

Var inne i malmö igår, för första gången på typ tre månader.
Det var.. ungefär som jag förväntade mig att det skulle vara.
Dock; påväg dit såg jag Ola Salo utanför Lidl (han gick bara förbi, inte in eller ut). Han hade ett enormt skägg och en enorm pälsmössa på huvudet. Han såg lite rädd ut, som om han var skräckslagen för att någon skulle känna igen honom.
Eller så är han bara lite sliten.
Jesus Christ Superstar på fredag!
Toodles.

It’s a constant flow.

Hemma igen efter en rätt så spontan krogrunda.
Först blev jag med tvång forslad hem till Sofie så att hennes mamma kunde bjuda på vin och höra oss spela piano och sjunga. Det blev en kombinerad förfest – repa.
Sedan begav det sig mot Mods, som visade sig vara precis lika högljutt och trångt som jag mindes det. Vi drog vidare till Bull. Jag älskar att vara stammis.

Men nu är jag som sagt hemma igen, och jag tänkte avrunda med en lista på saker som slog mig med en skrämmande klarhet – med tanke på mitt placebo-berusade tillstånd – från och med att jag klev in genom ytterdörren till att jag drog på mig mammas Springsteen tröja och kröp ner i min fantastiska säng. (Dubbla täcken, Jääh!)

  • Att kunna bli placebo-stupfull på två glas vin och två smyg-sippar cosmo är oerhört ekonomiskt.
  • Skor från skopunkten är mycket bättre än skor från.. ställen som tar betalt för ett märke, T.ex. Bianco, Skorett eller Nilson.
  • Det är illa att bortsta tänderna jättenoga för att sedan komma ihåg att man är väldigt hungrig (sådär så att det kurrar). Då vill man liksom inte äta någonting, för då förstörs hela grejen med mintsmaken och lenheten.
  • Det är obehagligt när ens mage kurrar. Det känns som om det ekar.
  • J. K. Rowling är typ.. Gud.
  • Stephen Fry som läser det som J. K. Rowling skrivit är typ.. bättre än Gud.
  • Att få krypa ner i sin säng med en dator i knät har en väldigt hög mysfaktor.
  • Det är faktiskt väldigt sexigt när två män kyssar varandra.
  • Fanfiction borde få fredspriset. Det finns nog inget som enar så mångar människor World Wide. Möjligtvis Gud. Men han har ju alltid ett finger med i spelet.
  • Kyrkan är hysteriskt underskattad.
  • Tekniskt sett påbörjas Dalarna 2009 om 28 dagar.

Heh. Min hjärna är spaz. Natti natti.

Ty hans hobby är att dansa jazz.

Jag hinner egentligen inte blogga, men vafan.
Jag ska ju bara fixa håret, samla ihop mina grejer och klä på mig ytterkläder på.. 6 minuter.
Dock måste jag få lägga fram morgonens tanke;

Alla Människor Är Hycklare.

Så ja.
Mot arbetsförmedlingen, och min ovanligt snygga handläggare.

Var inte en sådan Judas.

Konfan är alltid lika spex när Charlie chippar in.
Senaste konfapasset gick tillräckligt bra för att jag ska fortsätta längta enormt till dalarna och veckan av stress, tårar, kalla blöta fötter och för mycket cigg.
(De få stunderna av glädje, skratt och kramar är bara bonus.)
29 dagar kvar.
Och då räknar jag inte ens övernattningen på NN natten innan.

Vikariepoolsgrejen gick som smort.
Det visade sig, väl där, att allt jag och fyra andra behövde göra var att dyka up med godkända utdrag ur belastningsregistret och gå med på att inte beté oss som Rövhattar (dagens ord) och sedan var vi inskrivna. Jag står redan på aktiv status – och därmed också få ett samtal klockan halv sju vilken morgon som helst – men jag kommer antagligen inte få jobba någonting förrän sista veckan i januari. Då bör alla ha bytt baciller med varandra och blivit sjuka. Charlie sade dock något om att influensan förväntas slå på stort redan på onsdag.

Jag drabbades för övrigt av städ-mani efter att jag duschat ikväll.
Har säkert väckt mami unt vati oräkneliga gånger, då jag konstant trillade över en tom ramlösa-flaska på mitt golv. De låter hemskt mycket mot parkett när de är tomma. Reslutatet är iaf häpnandsväckande. Jag hade glömt hur mycket golv jag faktiskt hade.

Nu ska jag sluta ordbajsa på blogger, och lägga mig i min säng och lyssna på HP & The Deathly Hallows läst av Stephen Fry.
(Och ja, Evelina, jag går igenom som känslospektra som du. They’re all HITLERS!)

Shout Out Loud.

Idag är liksom Dagen D.
Om 1,5 timme ska jag vara på Arkivgatan 5 och prata med Durand-kvinnan och ge ett fullkomligt fantastiskt intryck. Och då kommer hon fullkomligen kasta jobb på mig.
Gärna utan att jag behöver jobba.

Guh.
Jag är jävligt röksugen, men en distinkt brist på pengar leder naturligtvis till en distinkt brist på cigg. Det verkar som om jag får hålla upp ett tag. Rövhatt.
Jag vill inte gå runt och vara grinig och röksugen nu. Mina konfirmander lyckas så bra med den effekten på egen hand att allt annat är en Walk in the park.
Men de är rätt fina ändå. Med undantag.

Nej, nu ska jag titta på Ringaren i Notre Dam. (Som jag för övrigt tankade hem på 7 minuter, med en snitt hastighet på 1,2MB/s. Heh ^_^ ) Och efter att jag skaffat jobb och varit och tränat tills jag stupar på Friskishuset, då ska jag hem till Mia W och plundra hennes pepparkakshus. Sweet!

Wish me luck.

Tag Cloud