The nerd at the end of the spectra

Archive for September, 2007

– Had I known How to Save a Life.

Ja, en ny dag, ett nytt blogginlägg.
Jag har Ddag men ska ändå till skolan och lyssna på något ultra-modenistiskt band från malmö eller vad det var, och sen ska jag leka dum pippifågel till klockan halv fem, för då börjar modernismen igen. Tydligen.

Jag vet inte, Titta inte på mig. Mina föräldrar har hånglat bakom en braille-skola. Förvirringen stammar säkert därifrån.

Men iaf. Helgen var sjuk.
Var på utbildningskonferens med RFSL Ungdom i höllviken, med temat “Att stödja sina vänner” med inriktining på misshandel, våldtäckt och partnerrelateratvåld inom HBTQ och med allmän inriktining på hatbrott. Det var stundtals hemskt, alldeles fruktansvärt och nejjagvillintebortbort, och ibland var det så vackert att vi alla grät för det istället för allt det hemska som finns i världen. Det sugiga är ju nu att jag har ännu fler personer över hela Sverige som jag inte kommer få träffa på ett tag. Men iaf.

Nej, nu ska jag dricka te. Och ni som inte redan har gjort det ska gå och ladda hem The Fray – How to Save a Life, och Jeffrey Gaines – A Dark Love Song.

Puss.

Advertisements

Nineteen calling.

Nej, men om man skulle ta och blogga lite?
För klockan är ju 00:20, och Gud förbjude att jag skulle sova. Nej nej.

saker och ting är… stabila.
nej, fel ord. De är inte i närheten av att vara stabila, förutom några få saker.

De är… volvo. De rullar på. Jo, så är det.
Saker och ting, rör sig, vare sig man vill det eller inte,
och man har inget val än att hänga på och göra det bästa av saken antar jag.
Fast personligen tycker jag det är roligare att sitta på Ariman och aktivt inte sluta röka istället för att läsa en bok med titeln Vem snodde osten?.

Men absolut, det rullar på. En veckas skola redan, fast den räknas knappt för jag kan ju inte ha haft fler än typ tre lektioner. Herregud, Evelina har ju redan läxor.
Men rutiner är bra. Jag hatar när pappa har rätt, men rutiner är rätt chill. Fast några riktiga rutiner har jag ju inte, för mitt schema är så sjukt att det inte går att beskriva. Men skola är väl en sorts rutin, antar jag?

Men en rutin har jag, och den är Dysfunk.
Du får mig att vilja dansa i regnet istället för att leta paraply.
Du får mig att vilja ringa Frankrike och brottas med franska receptionister.
Du får mig att le.
You take me by the hand and tell me, You would take me anywhere.

Och sen ställde jag mig på vågen för en timme sedan och höll på att trilla av.
Sen ställde jag mig på den igen, och nog fan väger jag verkligen så mycket,
och nu är jag så jävla trött på att gå runt och må dåligt över att jag behöver större byxor än min fucking mamma och känna mig för ful för att bada offentligt.
Det krävs fucking självdisciplin, vilket jag saknar totalt, men vafan,
Kan jag lära mig Quenya kan jag fanimej sluta äta godis och gå ut med hunden.

Saknar dig redan, din trädgårdstomte. Sai Sai.

Tag Cloud