The nerd at the end of the spectra

Archive for August, 2007

Into the west – I’m yours.

Och nu hände allting på en enda gång, en enda dag, och mitt huvud spricker snart.
Så nu blir det två inlägg på samma gång, bara för att jag älskar att skriva på laptop.

You cross that bridge into the west and all my memories follow you there
Where love took shape and love woke shame;
Now I’m left to take the blame-

For rushing in, for closing up, for selling off what we built up
You were never wrong but all the same,
my way was so hard to change.

Vad gör man när en enda människa kan vända uppochned på ens hela världsbild?
När en av de få saker man trott sig alltid kunna förlita sig på försvinner;
eller snanare, kommer försvinna om cirka två månader, men under tiden måste man bära up bilden av att det är okej att du vandrar runt i huset som vi bott i och att det inte alls känns konstig och att jag inte alls vill skrika på alla runt mig för att ni kan sitta bredvid varandra och dricka kaffe, fullständigt normalt och att ingen verkar känna som jag, och vem i hela världen kom på ordet skilsmässa egentligen?

Well open up your mind and see like me
Open up your plans and damn you’re free
Look into your heart and you’ll find love love love
Listen to the music of the moment maybe sing with me; A lá peaceful melody
It’s your God-forsaken right to be loved love loved love loved

So I won’t hesitate no more, no more
It cannot wait; I’m sure
There’s no need to complicate, our time is short
This is our fate, I’m yours

Jag är så fruktansvärt glad mitt i allt som snurrar.
Jag vet att allt snurrade innan, men det snurrar på ett annat sätt nu, på ett sätt som hotar med att dra mig med ner i det, och det känns så skönt att veta att det finns någon som vill ha mig, dysfunk and dorky and me, and I’m so very, very happy. About you.

This woollen blanket
This seaside view
And the war we waged on ocean chill
As we slipped away
The grey stood still
Held captive upon this hill

Frågan som jag frågat mig självt så fruktansvärt många gånger flyger igenom huvudet igen;
Är det värre att känna såhär mycket på en och samma gång, eller att vara helt avstängd?

No please, don’t hesitate no more, no more
It cannot wait; the sky is your’s!

I guess it’s way better this way.

Näeh. Nu blev det alldeles för emo.
Dags för en cigg. Jag ska ju faktiskt upp om typ.. 3 timmar.
Tack för din tid.

Tag Cloud